marcusskoglund

Jag hade tänkt att prata lite om känslor, det är inte att jag har gått och kärrat ner mig eller nå¨got och vill beklaga mig över det men jag tycker att känslor är en stor gåta och därmed ett intressant ämne. Det finns ju många olika sortes känslor, det finns glädje, hat, sorg och förväntan med mera. Jag tror igentligen att alltihopa bara är instinkter som vi har för att fungera och att instinkter upplevs på det viset för att vi ska följa dem. Dock finns det en del känslor som jag tycker är alldeles för opraktiska för att vara instinkter då instinkter ska vara till för att skydda oss. Sorg måste ju vara den känsla som är mest bortkastat och jag kan inte se något posetivt med sorg. Den drar ner dig, gör dig apatiskt och om den kombineras med andra känslor blir dem känslorna också en last och allt det posetiva försvinner.
Dem intressantaste känslorna enligt min åsikt är kärlek och hat. De är varandras motsatser men ändå är dem skrämmande lika varandra. Dem är båda extremt svåra att kontrollera och man slukas upp av dem på ett konstigt sätt och kan göra saker man annars aldrig skulle ha gjort. Hatet är väl den känsla som nästa alltid är svårast att kontrolera enligt min åsikt. Hata låter ju väldigt starkt i dem flestas öron och om man hatar någon betyder det att man vill personen väldigt illa. Däremot kälek finns en massa olika typer av, det finns kärlek till en förelder, en bror en vän. Sen kommer vi till den där formen av kärlek som är så svår att kontrollera, dendär starka kärleken och passionen som är så härlig men samtidigt så jävla farlig. Till en början svävar man på moln och man kan riskera nästan vad som helst för den där personen. Men sen kommer man till dit nästan alla sådana kärleks historier kommer, man kommer till den olyckliga kärleken och kärleken blandas med sorg eller hat eller både och. Man  måste då ta sig igenom en mycket smärtsam period som ibland förstör stora delar av ens liv. Vissa kan hantera det ganska bra medans vissa inte kan hantera det alls det är ju från person till person. Och visst finns det dem som slipper dethär helt men dem är få. Jag tycker känslan går att jämföras men en drog med typ värdens längsta avtändning. Nej skämt o sido men jag tycker faktiskt att det är tveksamt om denhär starkaste formen av kärlek verkligen är bra. Jag tycker man sätter för mycket på spel och den skrämmer mig som fan och jag kan nog till och med säga att jag hatar den. Det är väl det som kallar hat-kärlek. Poängen är väl den att det an väl knappast vara en instinkt efter som det oftast drar ner en mer än vad det för något posetivt med sig, men så kanske det inte är. Men egentligen vad fan skulle det annars vara? aja det är väl en gåta som förblir olöst ett bra tag framöver. Men om någon kommer på att botemedet lr i alla fall något som håller skiten i styr. Jag skulle lätt köpa de iaf och ha liggandes i badrumsskåpet till den dagen man känner att man tappar kontrollen igen.


Aja det var bara lite funderingar kring de ämnen, hoppas det gav någon någonting iaf ! Godnatt på er :)