marcusskoglund

Jag hade tänkt att prata lite om känslor, det är inte att jag har gått och kärrat ner mig eller nå¨got och vill beklaga mig över det men jag tycker att känslor är en stor gåta och därmed ett intressant ämne. Det finns ju många olika sortes känslor, det finns glädje, hat, sorg och förväntan med mera. Jag tror igentligen att alltihopa bara är instinkter som vi har för att fungera och att instinkter upplevs på det viset för att vi ska följa dem. Dock finns det en del känslor som jag tycker är alldeles för opraktiska för att vara instinkter då instinkter ska vara till för att skydda oss. Sorg måste ju vara den känsla som är mest bortkastat och jag kan inte se något posetivt med sorg. Den drar ner dig, gör dig apatiskt och om den kombineras med andra känslor blir dem känslorna också en last och allt det posetiva försvinner.
Dem intressantaste känslorna enligt min åsikt är kärlek och hat. De är varandras motsatser men ändå är dem skrämmande lika varandra. Dem är båda extremt svåra att kontrollera och man slukas upp av dem på ett konstigt sätt och kan göra saker man annars aldrig skulle ha gjort. Hatet är väl den känsla som nästa alltid är svårast att kontrolera enligt min åsikt. Hata låter ju väldigt starkt i dem flestas öron och om man hatar någon betyder det att man vill personen väldigt illa. Däremot kälek finns en massa olika typer av, det finns kärlek till en förelder, en bror en vän. Sen kommer vi till den där formen av kärlek som är så svår att kontrollera, dendär starka kärleken och passionen som är så härlig men samtidigt så jävla farlig. Till en början svävar man på moln och man kan riskera nästan vad som helst för den där personen. Men sen kommer man till dit nästan alla sådana kärleks historier kommer, man kommer till den olyckliga kärleken och kärleken blandas med sorg eller hat eller både och. Man  måste då ta sig igenom en mycket smärtsam period som ibland förstör stora delar av ens liv. Vissa kan hantera det ganska bra medans vissa inte kan hantera det alls det är ju från person till person. Och visst finns det dem som slipper dethär helt men dem är få. Jag tycker känslan går att jämföras men en drog med typ värdens längsta avtändning. Nej skämt o sido men jag tycker faktiskt att det är tveksamt om denhär starkaste formen av kärlek verkligen är bra. Jag tycker man sätter för mycket på spel och den skrämmer mig som fan och jag kan nog till och med säga att jag hatar den. Det är väl det som kallar hat-kärlek. Poängen är väl den att det an väl knappast vara en instinkt efter som det oftast drar ner en mer än vad det för något posetivt med sig, men så kanske det inte är. Men egentligen vad fan skulle det annars vara? aja det är väl en gåta som förblir olöst ett bra tag framöver. Men om någon kommer på att botemedet lr i alla fall något som håller skiten i styr. Jag skulle lätt köpa de iaf och ha liggandes i badrumsskåpet till den dagen man känner att man tappar kontrollen igen.


Aja det var bara lite funderingar kring de ämnen, hoppas det gav någon någonting iaf ! Godnatt på er :)

sitter hemma o klurar lite så där allmänt bara och då kom jag och tänka på dethär med beroenden. Det är ganska intressant när man tänker efter. Folk tycks ju kunna bli beroende av precis vad som helst nu förtiden tex spel, alkohol, olika typer av narkotika, sex och till och med shopping. Jag har funderat på detdär och jag tror att alla människor har olika former av beroende. En  extremt stor del av sveriges befolkning är tillexempel beroende av alkohol utan att kallas alkoholister. Man är beroende av mat mer eller mindre man är beroende av sex mer eller mindre. Det måste ju vara så att du är beroende på något sätt om du inte kan tänka dig att avstå helt och hållet från något och jag skulle fan inte kunna avstå från varken alkohol mat eller sex helt och hållet. Så då kan det ju inte bara vara beroendet som är farligt i sej utan har man bara sunt förnuft och inte låter beroendet bli en för stor det av ditt liv så kan det till och med vara bra att ha ett beroende. Beroenden är ju samma sak som belöningar och du måste ju ha något att se fram emot. Sen om det är att få hälla i dig en halv låda stark öl på fredag kvällen för att sätta krydda på till varon lr om det är att äta omotliga mängder godis, få dig ett ortentligt ligg eller röka en joint borde ju igentligen inte göra ngn större skilnad så länge som det inte blir så att det tar över hela ditt liv. Jag tycker det är lite intressant dehär eftersom man kallar en människa för knarkare som belönar sig med att använda lättare droger någon gång i veckan som ett litet glädje ämne och inte skulle känna tänka sig att avstå från det. Men om du vägrar att aldrig mer dricka alkohol är du då beroende av det också och därmed alkolist?  Svaret är väl helt ärligt att personen är beroende på ett eller annat sätt men det gör väl knappast någon större skada? Ska vi förbjuda alla dessa människor från att gå på bolaget?(systembolaget som i sig är en helt sjuk grej att staten ska tjäna pengar på människors alkoholberoende men de kan vi ta en annan gång) Ska vi gå så långt som att förbjuda shopping och sex för vissa människor? Sjäklart inte! Beroende är ett sätt att helt enkelt stå ut med livet för att ha något att se fram emot. Det skulle ju inte vara så jäkla roligt att leva om livet var helt monotont och allt bestod av att bara äta sallad jobba och hålla dig så frisk som möjligt? då skulle ju troligen större delen av mänskligheten bli djupt deprimenade och begå själv mord eller helt enkelt dö av tristess. Nu skenade jag iväg ganska ordentligt här men budskapet är väl att beroende inte är något farligt i sig och man borde låta folk ha sina små glädjeämnen i livet utan att lägga sig i vilka dom glädje ämnena är. Beroende som beroende sen vad man är beroende gör nog ingen större skilnad igentligen undantagsvis vissa tunga droger som bildar ett fysiskt beroende och gör att det är farligt för kroppen att vara utan ämnet. haha vart ett långt inlägg men men starkt dom som orkade ta sig igenom texten utan att somna !

Tack för mig!